Levande

Jag såg en dokumentär om utomjordingar här om dagen vilket ledde mig till att på börja nästa verk med lysande tejp. Jag började på samma sätt som jag gjorde ljuset. Kom på en idé, lärde mig rita den på kartongpapper, klippte ut små bitar av självlysande tejp och täckte ritningen.

Nästa steg hade varit att tejpa den resterande delen med främst vit tejp för att gömma den självlysande tejpen. Men det tar väldigt lång tid. Så här bestämde jag mig att i fortsättningen när jag ska göra en sån här bild så ska jag börja med att tejpa hela med vit tejp så att det blir mycket mindre pill och små klippning och slöseri på tejp.

Jag har länge funderat på hur jag ska dölja denna bilden. Vad fungerar, vad passar, vad hade varit en kontrast till den. Så för tillfället så väntar denna bilden på att få ett lager som ät till för tända rum.

Jag har målat lite utan att tänka också. Det blev tokigt som väntat men ändå intressant tycker jag.

Jag började med med figuren som håller upp armarna som en triangel, och där efter svampen. Det känns fortfarande som att "alien" temat dröjde kvar i mig här. Så blev det sakta men säkert fler och fler saker, inget som i mina tanker var sammanhängande. Efter att bilden var klar så kunde jag hitta flera olika tolkningar av den. Jag kunde se en del som jag har tänkt på och pratat om som det kristna korset, utomjordiska figuren, cirklar, luvan med en spegel.

Jag ritade några såna bilder till under dagarna. här är nu den senaste jag har ritat. Den är också gjord utan någon tanke om vad det ska vara eller bli. 

Denna blev snäppet mörkare. Ormen bidrar nog en hel del till det. Men samtidigt i denna bild så ser man saker som är liknande till den andra bilden. Cirklar, ögon, något som kan vara religiös skrift. Jag hade svårare att hitta en mer sammanhängande tolkning av denna bilden. men det var kul att se resultatet. 

Jag bestämde mig för att göra något mer ljust. jag tycker om att rita solar och då tänkte jag att jag skulle rita en sol så som jag gör fast göra den med självlysande tejp. Och då utvecklades själva görande processen ännu mer. Om jag har vitt papper från början så slipper jag tejpa hela pappret med vit tejp. 

 

Jag lärde mig jonglera med eld under dessa dagar. Jag började tänka på om jag kunde applicera självlysande tejp till den aktiviteten. Så jag gjorde det till käglor, bollar och flowersticks. Det sken upp väldigt bra och såg nästan ut som om jag jonglerar med kryptonit. 

Här började jag tänka att det hade varit väldigt häftigt att göra någon form av performance med dessa redskap. Då hade det varit väldigt häftigt och jag sken upp också på ett sätt. Så jag tog en mask och la till tejp på den.

Breakthrough

Nu vet jag vad jag ska göra. Med tejp ska jag skapa konstverk. Och när man släcker så ska ett nytt motiv komma upp. Berättar mer i person...

Ut i den kalla naturen

Igår tog jag Dan Tommis råd för att komma igång med processen och inte känna mig låst och gick ut i skogen, med lite garn och lite andra saker som jag tog hemifrån. Visste inte vad jag skulle göra och vandrade runt i skogen och lät det komma till mig. Det var väldigt kallt och jag hade inga handskar med mig :/

Det första jag gjorde var att trä garn runt ett träd som hade fallit. Jag blev inte så nöjd. Kände att detta var inget jag ville fortsätta med. Blev för enkelt, för lite liksom.

Sen så tog jag en tom glasflaska som jag hade hemma och hade gjort en lykta av. Dekorerade den lite och letade efter ett träd jag hade kunnat sätta upp den i. 

Jag hände upp den med garn i ett träd, men efter bara några sekunder så föll den eftersom lågan brände sönder garnet. Så då tejpade jag den till ett träd istället.

En dam som var ute och gick med hunden kom förbi och frågade vad jag gjorde. Hon tyckte att det hela skulle bli roligt och trevligt för folk att se när de gick förbi. Jag gick hem och återvände en timma senare för att se hur det såg ut i mörkret. Men då hade ljuset slocknat... Och jag lyckades inte tända det igen för att jag var för kall och hade inte något att stå på för att nå upp. Så jag ska dit idag igen när det blir mörkt och tända det igen. Men jag behöver nog göra lite fler sådana här saker, kanske mer inomhus, innan jag hittar min väg.

Att hitta en väg

Tankarna går lite överallt då jag ska komma på vad jag ska göra för konstverk. Jag kommer på idéer hela tiden. Men lika snabbt som jag kommer på dem så ser jag slutresultatet som jag vill uppnå. Jag försöker istället att hindra mig själv från att tänka så. Många av de idéer jag får tar plats utomhus. Nu när jag skriver detta så tänker jag att det kommer vara kallt i utförandet. Jag tror att anledningen till att jag tänker att det ska göras utomhus är på grund av min bakgrund i graffiti. Ett verk är till för att ses av så många som möjligt och då försöker man sätta verket där folk befinner sig. Så detta har jag insett är lite av en begränsning i mina tankemönster. Men inte så allvarligt, nu när jag är medveten om det så kan jag gå runt det.

Jag tog en inspirations promenad innan idag och tänkte på denna uppgiften. En idé som kom till mig var att hitta olika sätt att laga saker som är trasiga runt om i staden. Som om det är någon stor spricka i marken så hade man kanske kunna fylla den med cement och göra det vackrare än den var från början. Eller om man sätter speglar kring lampor så att ljus sprider sig på något sätt. Alla dessa idéer är fortfarande utomhus och följer den klassiska graffiti andan, med att det görs i smyg och så att andra ska se det.

Jag tänker ofta på väldigt konstiga saker också. För mig är mycket av konsten jag ser, konstig (haha såg du vad som hände där). Ja den är "weird". Så jag börjar tänka på konstiga saker jag kan göra. Jag tänker inte på finhet eller ett budskap med det, utan mer att jag ska göra något konstigt, något "weird", för det är vad konst är. Ännu en begränsning jag har där. Men sakta men säkert så skalar jag fram allt mer den där saken som jag kommer vara bekväm med.

En berättelse kom till mig på typ en sekund igår när jag såg ett youtube klipp om arktisk. Jag har funderat på om jag kanske ska förverkliga denna berättelsen på papper, eller som en serie, eller en film. Bollar fortfarande med många idéer. Men hej, bättre många idéer än få tycker jag i detta fallet.

Så man känner ju sig lite vilsen. Men det sa ni också till oss att vi skulle känna. Så jag finner lite trygghet i det. Om jag får citera JRR Tolkien, "Not all those who wander are lost". Eller Lewis Carroll, se bild

   

BLOGG 4

De två senaste veckorna har vi deltagit i en mängd olika seminarier som har varit i en sociokulturell anda. Jag har aldrig tidigare fått uppleva sociokulturellt lärande i skolan på ett sånt berikande sätt som med Magnus. Sociokulturellt lärande etablerades i skrift av Vygotskij på en tid då behaviorismen var dominerande. I många fall så är behaviorismen fortfarande dominerande idag. Skolan är en av de få sakerna som inte har förändrats särskilt mycket på 100 år. Om man då kollar på andra ting så som, tv apparater, telefoner och bilar. Vygotskij menade att det finns mer till lärandet än att bara föra över information från en till en annan. Det fanns så mycket mer människan gjorde som att resonera, problemlösning och språk, som behaviorismen inte var intresserade av(Lundgren, Säljö, Liberg, 2012, s186).

I sociokulturellt lärande så lär vi oss främst av varandra, och har en baktanke att alla har gått olika vägar i livet och ser på saker ur deras egna perspektiv. Det är språket som är den dominerande medieringen i sociokulturellt lärande. Det är inte bara att mata in information till elever. Det handlar mycket om att göra informationen till sin egen, genom upplevelser, diskussioner och erfarenhet.

Den närmaste utvecklingszonen eller zone of proximal development är ett viktigt och bekant begrepp då det kommer till synen på lärande inom det sociokulturella perspektivet. Då den som ska lära sig något är tillgänglig till, och är inom räckhåll för att lära sig något, eller approprierar till sig något, så är de i den närmaste utvecklingszonen. Här är det viktigt för den som har en viss förmåga att agera som ett stöd för den som ska lära sig (Lundgren, Säljö, Liberg, 2012, s193). Ett vanligt begrepp inom denna lärande teori är scaffolding. Att den som lär sig får stöd där det behövs, tills den får allt mer balans och kan till slut stå på egna ben, till slut behärskar den nya förmågan och har gjort den till sin egen. Därifrån kan den stödja andra till att lära sig det som man själv just lär sig genom samma process, men anpassad till just den individen. Det sociokulturella perspektivet känner till att alla kommer från olika platser och har olika erfarenheter och unika perspektiv på omvärlden. Och det är de olika kulturella redskapen vi använder oss av som utgör vart vi kan gå näst i vårt lärande och kunskapssökande.

Det sociokulturella lärandet tycker jag klingar bra med bildanalys då det är utifrån varje individs perspektiv som bilden analyseras och tolkas av. Vi lägger alla mer eller mindre vikt och tid på olika ting beroende på vem vi är. Till exempel då man ska analysera en bild med semiotik, vilket är tecken analys, att läsa, tyda, förstå tecken (Eriksson & Göthlund 2012, s. 42). Vissa tecken betyder möjligtvis något annorlunda för mig på en viss nivå än för någon annan. Detta kan bero på den intersektionalitet man kommer ifrån. Om man är man eller kvinna, rik eller fattig, gammal eller ung, vit eller svart, eller vad det nu kan vara, så har men en relation till dessa tecken utifrån den man är. Det sociokulturella lärandet erkänner detta och jobbar utifrån det. Det ser det inte som något negativt och försöker istället uppmuntra att det finns mer att lära från olikheter.

I skolan, på bildlektioner, så kan jag verkligen se hur sociokulturellt lärande kan användas väl. Om inte så fruktar jag att det kommer bli allt för likt tecknings lektionerna förr i tiden då alla skulle lära sig rita på ett speciellt sätt, ett rätt sätt.

På en bildlektion då eleverna ska analysera en bild. Så kan det berätta för varandra vad de ser och varför de tänker så. Detta gör alla mer berikade då det får höra flera perspektiv och med det växa i sina tankar kring vad de själva tycker.

Det finns flera sätt att analyser bilder. Det är med semiotik, diskursanalys och dekonstruktion. Diskursanalys är nog den analysformen som är mest i den sociokulturella andan. Det hör man nästan i namnet på den. Kunna prata om en bild utifrån olika diskurser. På ett sätt så blir det alltid så då olika individer säger vad de personligen tycker om en bild.

Vi som framtida bildlärare har en viktig roll då vi lever i ett bild samhälle. Ett bild samhälle som verkar förlita sig allt mer på bilder och där de får mer plats och användning. I läroplanen står det ”Kunskaper om bilder och bildkommunikation är betydelsefulla för att kunna uttrycka egna åsikter och delta aktivt i samhällslivet. Genom att arbeta med olika typer av bilder kan människor utveckla sin kreativitet och bildskapande förmåga.” (Skolverket, 2011, s 28). Med sociokulturellt lärande där språket och kommunikationen är en central del så blir ens uppfattning rikare. Då bildkommunikation inte är självklar samma sak för alla behövs det diskuteras och tänka och få känna på olika synsätt och åsikter för att kunna få en sån bred förståelse som möjligt.

Lgr11 säger även ”Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa” ( Skolverket, 2011, s 28), med sociokulturellt lärande får elever ta del av många fler synsätt och med det så vidgas deras deras möjligheter för att utöva sin kreativitet.

Sättet som Magnus höll i seminarierna med oss gick väldigt mycket ut på att få in olika ämnen beroende på var diskussionerna gick. Till exempel om jag hade ritat en bild på en jacka med dragkedja så hade han gått in lite på dragkedjans historia, om att det är en svensk uppfinning och den har funnits si och så länge. Även om dragkedjan i bilden jag ritade inte var syftet eller det bilden vill förmedla.

En övning vi gjorde var att göra en satir på en bild på kungafamiljen. En satir är kort sagt förvrängt innehåll och perspektiv men ända samma grund. Om elever får i uppgift att göra satir på en bild och sedan förklarar och diskutera verket de har gjort så kan man dels få många nya ideér och tankar men även möjlighet att komma in i olika ämnen och lära sig nya saker, som till exempel Magnus gjorde med dragkedjan.

Jag anser att smyga in med olika ämnen och ta upp det mer intressant punkterna som samtalet har lett till, fångar elevers intresse mer än den traditionella metoden där man går igenom något uppifrån och ner.

En annan övning vi gjorde med Magnus var att göra frottage där vi gick ut i Göteborg och gjorde det på en staty. Då berättade han givetvis om statyn, dess historia och hur mansdominerad konsten var på den tiden, vilket man kunde se på statyn, till exempel att kvinnan representerades mer som något negativt jämfört med mannen. Utav de frottage vi gjorde skulle vi sedan göra en egen tolkning av de. Jag gjorde en elefant med en lång snabel som hen trasslat in sig själv i. Detta ledde till en diskussion om Ganesh, hinduiska elefant guden.

Referenslista

Lundgren, U., Säljö, R., Liberg, C. (2012). Lärande skola bildning.

Stockholm: Natur & kultur

Eriksson, Y., & Göthlund, A. (2012). Möten med bilder: Att tolka visuella uttryck (2., [rev.] uppl. ed.). Lund: Studentlitteratur.

Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Stockholm: Fritzes.

Hybrid-collage

Asignment

Gå ut och fotografera former i naturen och samhället. De former du ska hitta är:
Stjärna
Hjärta
Häst
Blomma
Pyramid
Båt

De behöver inte vara självklart, så länge du själv kan förklara din tolkning av bilderna.